Lussekatter
Första december och julen närmar sig med stormsteg. Fast den är trögstartad i år, för mig.
Men det är för att jag har ändrat mig över vad jag tycker är viktigt med julen, har liksom inte bestämt mig för vad jag vill prioritera.
I många år trodde jag att det var det väldigt viktigt att ha en vit amaryllis till jul.
Men nej. Inte ett dugg viktigt, upptäckte jag när jag inte hade någon.
"När ska vi ta fram Jesus egentligen?" frågade dottern ivrigt igår. Jag bara ryckte på axlarna.
Något som jag tycker är väldigt viktigt däremot är lussebullar på första advent. Så viktigt att jag köpte Saffran i lanthandeln.
39,50 för 0,5 g.
Köpte två påsar och blev 79 kronor fattigare, men hickan jag fick var gratis.
Jag tycker så mycket om att göra lussekatter att jag brukar "glömma" att ropa ner barnen när det är dags för utbak. Det är något magiskt med den klibbiga elastiska degen, som snabbt ska rullas ut och snurras ihop på ett bakbord som bara lätt lätt pudrats med mjöl. Precis så att den inte fastnar, men så lite att den inte blir torr.
Torra lussebullar är tråkigt. Saffranet i degen gör så att bullen lätt blir hård och torr, har jag läst. Därför ska man underdosera mjölet, öka jästiden och inte överarbeta degen.
Men till vilket pris? 79:- för ett gram saffran! Jag googlar.
Till ett kilo torkad saffran går det åt
150 000 krokusblommor. Dessa kan bara plockas för hand under en kort period på hösten. Av blomman är det bara pistillerna som används. Det blir 75 stycken små krokusar i min påse för 39,50. Inte särskilt dyrt egentligen. Men Saffran är giftigt i stora doser. Endast 10 gram och du tar livet av en vuxen och betydligt mindre för barn, står det.
Men jag kan inte hitta hur man dör. Hur påverkas man av saffran? Med min kvinnliga logik utgår jag ifrån att man blir hård i magen och dör av förstoppning. Och kanske kombinationen lussekatter och pepparkakor kom till för att den hårdsmälta lussebullen behövde en laxerande kompis. Eller tvärtom.
