Embryo
I söndags kanelbullensdag och i dag fyller min yngsta 13 år.
Inte så konstigt att jag tänker på hur det var att ha en bulle i ugnen.
En enorm lång väntan, längtan och nyfikenhet över vem som var där inne.
Så i dag lägger jag in en gammal text, som handlar om just det
Det är jobbigt att föda barn
Det är fruktansvärt jobbigt att föda barn på distans
Nu står de där höggravida och strålande och dagen D är nära
Själv har jag blivit skendräktig och stånkar, när jag måste knyta skorna själv
Älskade syster och brorsfru har välsignats, med bara en månad emellan
Jag försöker känna och klämma ikapp de få tillfällen som ges
En förlossning är inte den andra lik, inte för någon
För ur denna känslosamma smärtorgie, kommer det ut ett original
och när man får se det lilla (eller stora) knytet, så är det precis den man längtat efter
Och man kan sitta i timmar och fascineras av fullkomligheten
Jag verkar kanske fånig, men det går fort
Är jag inte närvarande den stund som ges, blir jag utan
Jag lyfter upp Isabel 7 år, stl.33 i skor och hon springer redan fortare än sin mamma
Borrar in näsan i hennes nacke, pruttar henne i magen
Ett litet tag till, så är hon min
innan hon fladdrar ut genom dörren på väg i sitt eget äventyr
Och det är fantastiskt, läskigt, konstigt och alldeles alldeles underbart
Tänker att redan när de växer i våra magar, så har de våra hjärtan
och långt innan de har kommit ut, så är allt i deras händer
