mariaolander.blogg.se

Att se på andras framgång kan vara knäckande för självförtroendet. Igår besökte jag fem visningsträdgårdar. Underbara, kreativa, inspirationsinjektioner. Men istället för att peppas och inspireras av det, såg jag på min egen trädgård med trötta ögon och kraftlösa händer. Gick in och stängde dörren ordentligt så sommaren inte kunde slinka in. Så kröp jag upp för trappan, till mitt skrivbord och sökte tröst i pennan. Samtidigt försökte jag högt tala förstånd med mig själv. Att trädgården bara handlar om lust, inte prestation. Jag har den för att den ger mig energi inte tvärtom. Men jag lyssnar dåligt på mig själv. Så jag ritade. Lekande barn, springande barn fundersamma barn i ett virrvarr utan tydliga konturer. Barn har ju sällan det. 

På pappret dök plötsligt ett spöke upp "Hallå!" sa han "Har du glömt oss?" Och som att bli uppringd av en vän man länge saknat, men inte hört av sig till, så blev jag så otroligt glad.